Château Fort i Sedan, byggt 1424
Château Regnault, ett slott i Ardennerna, det måste vara lätt att hitta. Så trodde
vi, men det kom att visa sig att all vår envishet behövdes.
I Sedan, där skulle det enligt uppgifterna ligga och därför åkte vi dit i april 1995.
Visst låg
där ett slott, nej ett enormt fort, Château Fort de Sedan, Europas största på hela 35 000 m²
och med 7 våningar!
Vi kände oss som små myror då vi stod nedanför murarna och
tittade. Turistbyrån låg strax intill och där slank "myrorna" in och
frågade om Château Regnault. En ung dam upplyste oss om att slottet inte fanns i verklighet, det var nog bara en sägen.
Vi framhärdade i att det i alla fall hade existerat, men hon var säker på att det bara
var en sägen. Pieter och jag satte oss ner på en bänk inne i turistbyrån och
diskuterade. Eftersom vi var säkra på Thage Petrussons uppgifter, ville vi inte ge oss.
Den unga damen såg ut att vara besvärad av de envisa utlänningarna och hon försvann
en kort stund "bakom kulisserna". Då hon kom tillbaka hade hon en äldre bestämd liten kvinna
med sig. Hon spände sina mörkbruna ögon i oss och berättade sin version om slottet.
Det var en sägen, men slottet var nu i privat ägo och inte tillgängligt för oss.
Då jag påpekade att vi i alla fall hade rätt att se det på avstånd, ryckte hon lite
på axlarna.
Vi ville veta var det låg och hon svarade "i Bogny-sur-Meuse".
Det ligger 44 km från Sedan uppe i Ardennerna. Vi åkte dit och vid infarten till
Bogny-sur-Meuse såg vi genast skyltar med Château Regnault. På varje skylt fanns fyra
ryttare avbildade, sittande på en kraftig ardennerhäst. Vi åkte in i samhället på
huvudvägen som följde floden Meuse och snart var vi inne i nästa samhälle, Monthermé.
Skyltarna "Château Regnault" var borta.
Vi åkte tillbaka till Bogny-sur-Meuse, där vi såg skyltarna med "Château Regnault" igen,
gjorde många vändor, såg oss runt och uppe i bergen, men hittade inget slott.
Mörkret började falla. Vi kände till en bra camping några mil upp i bergen, så vi
åkte dit och kom fram kl 17.45,
i senaste laget för att vara i Frankrike, så vi blev insläppta "på nåder".
Nästa morgon väckte Pieter mig
med att säga:" Bibbi, det har snöat!"
Det låg 10-15 cm snö på marken och att
åka med husbil i det väglaget på slingriga bergsvägar var uteslutet. Vi fick
bara acceptera ytterligare ett dygn på en nästan öde camping.
För att fördriva tiden, promenerade vi runt och gick också till receptionen.
(Vi har upptäckt och också
lärt våra barn, att om det inte blir som man själv räknat ut, så är det ingen
idé att hänga läpp utan bäst är att bara avvakta och se vad en högre makt har i
beredskap. Detta kom nu väl till pass.) Vi tittade på broschyrer och började
samtala med damen i receptionen. Vi berättade om
vårt ärende, men också om besöket på turistbyrån i Sedan. Hon rynkade ögonbrynen
och tänkte efter. Hon sa: "Jag vet att det är en sägen angående det här slottet,
men någonstans i huvudet har jag en känsla av att det finns eller har funnits på riktigt.
Låt mig få ringa ett samtal, jag vet vem som kan sitta inne med upplysningar."
Snart fick hon besked: Mycket riktigt, slottet hade funnits, men var tyvärr rivet.
Det hade stått i närheten av Bogny-sur-Meuse. Hon visade oss broschyrer, som handlade
om den tid då greve Aymons fyra söner bodde på slottet. "Ta gärna några broschyrer",
sa hon, "det är medeltidens största sägen och handlar om fejden mellan Karl den
Store och de fyra bröderna Aymon, Roland (eller Renaud), Guichard, Richard och
Allard. De hade varit Karl den Stores bästa krigare, men råkat i onåd.
De jagades sedan under många år av Karl den Store och hans soldater både i och utanför
Frankrike, men då fick bröderna hjälp av en fé, i skepnad av en ståtlig ardennerhäst.
Efter en 2-årig belägring av slottet Regnault flydde bröderna undan angriparna med hjälp av
sin fé/häst Bayard som kunde ta enorma språng mellan bergen för att undkomma förföljande
soldater. Till sist slöt Karl den Store och de fyra bröderna fred och de återvände till
sitt slott i Ardennerna.
Bröderna Aymon på Bayard
Då vi hade läst om de fyra bröderna, tittade Pieter på mig med stora ögon och frågade: "Vem är du egentligen. Är du ättling till dem? Den sägnen har jag också fått mig till livs se'n jag var liten och vet det mesta om den." Ja, kunde min anmoder Dame Françoise Roland vara ättling till denna riddare Roland? Det var ju ovanligt att kvinnor på den tiden hade ett efternamn.
Karl den Store.
Nåja, mellan Roland Aymons tid och tiden då släkten du Cloux bodde på slottet har förflyttit ca 700 år, så det vet vi inget om. Det vi vet är att Jean du Cloux var gift med Dame Françoise Roland (1520-1579). Tanken om släktskapet kittlar onekligen, men längre än så kan vi inte gå. Släktforskning skall bygga på säkra uppgifter, annars blir det ointressant.
Följande morgon hade nästan all snö försvunnit, så vi kunde fortsätta våra efterforskningar i Bogny-sur-Meuse.
Medan vi gick i stadens gränder och letade efter resterna av slottet, öppnades en dörr och
en vänlig fransman i 35-års åldern frågade oss om vi behövde hjälp. Då vi sa:"Jo tack, vi letar efter
Château Regnault", pekade han på sitt hus och på husen runtomkring och sa:
"C'est ici et là et là!" (det är här och där och där!).
Han bjöd in oss och medan vi drack kaffe, förklarade han att en stor del av staden var byggd
av stenar från slottet, eftersom Château Regnault revs på order av kardinal Richelieu
(1585 - 1642), Frankrikes kardinal och premiärminister. När vi senare undersökte
saken, upptäckte vi att rivningen skedde mellan 1687 och 1689, så det kan ha varit
den franska kungen Ludvig XIV (1643-1715) som med hjälp av kardinal Mazarin
fortsatte Richelieus förföljning av hugenotter. Förmodligen revs slottet pga
detta, eftersom de flesta hugenotter fanns just i Sedans omgivningar.
Rivningsmaterialet användes som byggnadsmaterial åt befolkningen i Bogny-sur-Meuse
samt till vägförbättring. "Alltså", sade fransmannen,"sitter ni nu i ett hus som
är byggt av dessa stenar, liksom alla hus på gatan och nästa kvarter och nästa kvarter!"
Det var en egendomlig upplevelse att befinna sig i ett
hus som var byggt av stenar som kom från det slott mina anfäder bebott.
Av denne man fick vi många upplysningar ang. Château Regnault. Då han hörde att
Pieter var född holländare, frågade han oss om vi ville träffa en man som arbetade
på stadens turistbyrå och som också var holländare. Vi tre gick gatan neråt till denna familj.
Frun var tyska och deras 11-åriga dotter talade tre språk perfekt, tyska, nederländska och franska.
De var vänliga männsikor som också gärna delade med sig av sina kunskaper.
Detta var fantastiskt! På några timmar hade vi verkligen fått veta mycket om slottet.
Det är så med släktforskning. Man letar och letar och plötsligt...!
Vi blev visade vägen till platsen där slottet stått, högt uppe på ett berg.
Efter en stunds klättring stod vi där! Platsen var uthuggen ur berget, så att en
plan grund bildats, en plan som var stor som några fotbollsfält. Man kan fortfarande se
vissa fundament till pelare. På marken låg en del stenar som blivit kvar, så vi
plockade med några hem som souvenirer. På bilden här nere står jag (Bibbi)
på slottsplatsen och på den andra bilden finns jag nedanför statyn på de fyra
bröderna Aymon med hästen Bayard.
Bibbi på platsen där slottet Regnault har legat. Statyn "Les quatre fils Aymon."
Detta var en dag som vi sent skall glömma och vi var, som ni förstår, väldigt nöjda.
När vi talade med holländaren, tipsade han oss om att borgmästaren i staden var intresserad av allt angående slottet. Nästa dag besökte vi honom i stadshuset. Han tog emot oss mycket vänligt, berättade om slottet medan han beställde in kaffe åt oss tre. Han ordnade också med att vi fick mycket fin hjälp på arkivet i Charleville-Mézières. Där stod två damer ute på trappan och väntade på oss. Efter en lång dags sökande på detta arkiv fick vi bekräftat att hela släkten du Cloux hade lämnat Frankrike omkring 1620 - 1630.
Släkten du Cloux ägde aldrig slottet Regnault, utan var slottsfogdar (Chastelain = Slottsherre) i åtminstone två generationer. Jean du Cloux var medlem i "Conseil Souverein" (=riksrådet) 1569 och "redacteur" (=juridiskt ansvarig) för lagen om sedvanerätt. Han var medlem i Kungens råd 1575 (Henri III 1551 - 1589). Vi har, som många andra, försökt hitta släktens ursprung. Jean du Clouxs äldste son Nicaise var "skattmottagare" (= skattmästare). Han var född 1545 i Chateau Regnault och blev Chastelain (Slottsherre) på Chateau Regnault 1577 och kapten av Chateau Regnault 1580. På slottet Regnault präglades Frankrikes mynt och Jean du Clouxs tredje son, Gerard du Cloux (min anfader) var guldsmed. Hans son, Bartelijmij, blev protestantisk präst och flydde med sin familj till Uppsala. Hans son Alexandre blev språkmästare där och genom hans dotter, Maria, kom släkten till Kållandsö genom giftermål med Bengt Jonsson Boursell, slottslov på Magnus Gabriel de la Gardies Läckö.
Jean Du Cloux var gift med "Dame" Françoise Roland, född 1520 i Avesnes-sur-Helpe. Hennes far, Egmond Raymond, var skatteindrivare för kungen i länet Hainaut. Francoise levde som "Dame" på Chateau Regnault, Bogny-sur-Meuse, Frankrike Frankrike.
Under flera år kom vi inte längre med släkten du Cloux, men så en dag år 2013 fick vi ett mail från en f.d. elev till Pieter. Han hade blivit intresserad i släktforskning genom oss och det visade sig att han var släkt med Lisbeth. Han tog tacksamt över det vi hade på vår hemsida och forskade vidare. Då fick han fram ytterligare 16 generationer i släkten Du Cloux ända ner till år 1072! Tacksamt tog vi emot hans uppgifter och sommaren 2013 åkte vi till Clermont-Ferrand i Frankrike. Där på Archive Départementale fick vi bekräftat att släkten du Cloux hade levt i Clermont-Ferrand i många generationer, men att de ursprungligen kom från staden Riom, knappt 2 mil från Clermont-Ferrand.
För den som är intresserad, gå till Antavla för min mormor Matilda Åman.
Utöver dessa intressanta anor till min mormor Matilda kan vi nämna att släkten du Cloux är inblandad i stadens New Yorks grundande. Läs om detta i emigrationen till Amerika.
Tillbaka till startsida för släkten Åman.
